Det var inte segern jag ville åt, bara kampen

Sjuk. 39 graders feber och oerhört trött.

Det sägs att du lär dig något nytt varje dag. Det gör du också, om inte medvetet så undermedvetet.

Idag har jag lärt mig något nytt. Jag har lärt mig vad tacksamhet betyder, dess riktiga innebörd. Du får den kärleken du önskar av att visa tacksamhet. Det kan vara i stora former, det kan vara i små former. Du käraste som läser det här, uppmärksamma dessa ord - Tacksamhet är nyckeln till kärlek.

Vi vet att sagor har ett slut, men vi går i alla fall runt och låtsas.

Ansikte mot ansikte, nu igen. Jag undrar vem som blir den första att säga det vi båda vet. Vi borde låta det gå. Jag kan inte finna ett ord att säga. Jag har inga fler tårar att fälla. Jag försöker stå där jag står.

Snälla säg farväl och fråga mig inte varför. Jag ska sova för att drömma. Jag är inte redo att låta mitt hjärta stå öppet.

Vad är egentligen skillnaden på saknad och längtan? Om man bara lyssnar på orden utan dess innebörd så tycker jag personligen att saknad låter starkare och djupare medans längtan har en härligare klang, som man blir förväntansfull och glad av. Att sakna en människa är det desamma som att längta efter en människa.. Låt säga att du har en människa nära om hjärtat som har rest bort, då kan du både säga "Jag längtar efter honom" och "Jag saknar honom" - Bakom raderna är det ju fortfarande samma budskap. Men längtan känns som futurum, något som är framför dig. Medans saknad känns som imperfekt, någon som har skett. Jag är medveten om att jag inte kan säga "Jag saknar efter honom" Det blir ju helt fel. Men fortfarande är väl saknad och längtan tvillingord?

Jag tänkte på våren. Jag som många andra har fastnat i tänkandet att våren öppnar nya portar. Det jag menar är att man lätt kan längta efter en ny start. Det behöver inte bero på att man behöver på börja ett nytt liv, och få en andra chans. Bara få en fräsch nystart. Eller på börja ett löfte. Lite den effekten som den överskattade nyårsafton ger. Men se ut, se under, se den väg ögonen når. Tro inte att våren ger en snabb biljett till en ny stig. Det räcker inte att gå och vänta på att termometern ska stiga och att solen ska flöda. Om man vill något ska man kämpa för det, och det gäller att bestämma sig. Inte lita på att något ska ske av sig självt. Sedan kan man tycka att solen ger en än energikick som gör att det brinner i kroppen, absolut! Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet. Men det är samtidigt viktigt att minnas att våren inte ger dig en nystart, det är du som ger våren en nystart.

2009-03-25

En pause på tio minuter.

Förvänta dig intet.
Förväntningen
tar död på det mesta.
Värna om din dag.
Om kommande dagar
vet du inte.

What´s in a name?
That which we call
a rose by any other
name would
smell as sweet

- William Shakespeare

Jag ligger i min obäddade säng. Små timmarna börjar allt mer närma sig. Utanför fönstret är alla grannhus släckta. Inte ens ljuset av en gatulampa håller mig sällskap. Det är något med mig och måndagsnätter. Jag vet inte vad. Men jag är säker på att det är något.

Denna måndagskväll vs natt har jag konstant tänkt på möten. I hela sitt liv går man igenom möten. Stora möten. Små möten. Man möter nya upplevelser som ger en än svärm av nya erfarenheter. Nya bekantskapelser som ger än lära. Läran av utföranden skapar små bitar som ska skapa bilden av ett liv.
 Man behöver alla bitar för att skapa ett mönster.
I en bild som innehåller tomrum har något hänt.

Jag är ung. Alla mina bitar kan omöjligt sitta på sin plats. Det kommer dom inte göra förens om många, många år. Men en rödtråd genom allt finns. Idag så klippte någon sönder min tråd och allt blev huller om buller och en av de allra viktigaste bitarna till mitt pussel försvann.
Det kändes så tydligt. Skrämmande, men jag kände hur den ramlade av. Och på vägen ut hann riva tag om mitt hjärta. 
Och nu. Nu ligger jag här i min obäddade säng, medveten om vad som just skett.
En ny händelse i mitt liv. En försvunnen pusselbit.

Imorgon väntar en ny dag. Nya möten nya bekymmer. Jag ska lyssna på en dikt av den amerikanska poeten Edgar Allan Poe nu, "Alone". Sedan ska jag dricka upp mitt chai te som har väntat på mig allt för länge på nattygsbordet. Jag ska tänka och hoppas på dig hela natten. Det är det jag kan göra. Tro på hoppet. Det är den enda jag kan hoppas på.

Det finns bara ett fåtal.
Det gäller att behandla de väl.
Sedan finns de som inte existerar på riktigt. Bara finns där som skuggor bredvid. Lägger en kant på livet. Som en låga som snart brunnit ned.
 Det går fort, det kan vara smärtsamt om man bränner sig. Men du klarar dig. Det svider ett tag, men så snart du ställt dig framför badrums spegeln och låtit iskallt vatten smärta ditt sår så ser du in i din spegelbild och låter läpparna försiktigt smaka på ett leende.
 Så fort du ser glimten i ditt öga så fortsätter du att le tills du nästa gång dumt nog upprepar samma händelse och bränner dig igen. Jävla värmeljus med korta vakar.

Men bortsätt från alla de små brännskador du har på fingrarna för att du inte kan låta bli så finns det de där långa fina vita varma ljusen. Kronljus.

De ser till att du inte bränner dig. Det har små hål i toppen som det varma stearinet långsamt kan glida ner i. Allt för att skydda dina nakna fingrar.
Dessa ljus är dyra. De finns inte i hundrapack på konsum för en femma. Du måste betala för dem. Inte bränna ut dom direkt, låta dom ta sin tid för att komma till sitt slut.
Det finns bara ett få tal.